22 maj - Crocosaurus cove, cage of death

Cage of death var den enda saken jag såg fram emot med Darwin Jag önskade mej till och med en biljett till det i födelsedagspresent Jag hade såklart inga problem med att fixa den själv men jag visste inte riktigt vad jag skulle önska mej sådär precis innan jag skulle resa till Aussie så det kändes som en bra grej att önska sej, plus ett par nya solisar från Prada.  Jag hade av någon anledning hittat cage of death på google långt innan vi skulle åka så i flera veckor gick jag runt och snackade om hur mycket jag ville göra det och så vidare. Det som är så himla kul är att nu började det närma sej att vi skulle lämna Darwin och vi hade fortfarande inte gjort det som jag tjatat så mycket om Och då ska ni veta att stället ligger på andra sidan gatan från vårt hotell, altså mindre än 30 meter! Och ändå har jag vairt i Darwin i 1 månad och 10 dagar utan att ha kastat mej ner i cagen. SÅ ironiskt
 
Nu var det i alla fall äntligen dags. Crocosaurus cove är en av dom sakerna jag verkligen rekommenderar med Darwin. Förutom Cage of death så är det en "djurpark" med massa reptiler och grejer. Allt väldigt levande precis som vanligt när det handlar om djurpark i Australien. Återingen så långt ifrån Skansen man kan komma. 
 
Cage of death går i alla fall ut på att man blir inlåst i en cage och sen blir man nersänkt hos en av deras krokodiler. Sen är det roulette hur bra det blir. 
Jag fick en väldigt bra upplevelse med min krokodil, Wendell. Han var dels deras största, eller i alla fall en av dom största på 5,5 meter och dels var han väldigt sugen på att käka upp mej. 
När cagen kom ner i vattnet tog det inte alls lång tid innan han lämnade sin plats på berget och tog sej ner i vattnet för att simma mot min cage. Det är sjukt mäktigt att se ett 5,5 meter stort monster komma simmande mot en. Det här är en sån sak som inte går att beskriva med ord - det måste upplevas. 
 
Innan man får göra det här måste man fylla i ett papper och dom går igenom säkerhetsgrejer och så vidare. Man skriver även under på att man gör det här på egen risk och att dom inte tar något ansvar om man skadar sej. 
Sen väljer som en krokodil åt en och jag tror att dom väljer lite beroede på vem man verkar vara, men jag antar att man kan komma med önskemål. Alla krokodiler är såklart väldigt olika men personalen ser nog till att man hamnar hos en krokdil som passar en. 

till exempel så hamnade ju vi hos Wendell och han beskrevs som "Big, bad and full of attitude" . Dom innan mej hade dock väldigt otur med vart dom hamnade. Jag stod och tittade när dom gick in i sin cage och sen hamnade hos sin krokodil som bara vägrade att röra på sej. Han låg på sitt berg och där låg han bra. Personalen gjorde allt för att få honom att röra sej mot cagen men han rörde inte en min. Dom lockade honom med kött, leksaker, pinnar och allt möjligt men krokodilen låg stilla. En bit bort låg två personer i en cage och bara väntade på att bli anfallna av en krokodil som inte alls hade lust med det. Efter mycket om och men fick personalen honom att röra sej lite grann men han kom fortfarande inte så nära buren och han var inte heller speciellt stor. Kort sagt så sög deras äventyr i cagen. 
Det kan ha varit så att personalen misstänkte att dom två inte skulle fixa en värre upplevelse but who knows. Jag snackade med dom efteråt och dom var väldigt besvikna.

Jag å andra sidan var svinnöjd för Wendell var väldigt livlig och helt klart full med attityd.

Cage of death fiinns inne på Crocosaurus cove på Mitchell street.
Man är i buren i 15 minuter och priset ligger runt 1000- lappen
På plats finns en väldigt duktig fotograf och i buren finns en go pro som filmar i 360. Efteråt kan man köpa alla bilder + filmen för ca. 700 kr, eller så kan man köpa en bild för ca 200 kr tror jag. Jag minns inte riktigt för i mitt fall fanns det inget annat än att jag skulle ha varendaste liten bild som fotografen hade tagit. Totalt tar fotografen 100 - 150 bilder på den stunden man är i buren.  

 

 
 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

21 maj - Resans första misstag

Det började närma sej avfärd så vi passade såklart på att gymma in i det sista. Såhär i efterhand kan jag tycka att gymkorten vi köpte var ett ganska stor misstag. När vi kom till Darwin ville vi verkligen ha gymkort för att kunna hålla i gång tränigen och för at ha något att sysselsätta sej med när man har tröttnat på poolen. 
 
När jag var i Darwin var jag väldigt glad för gymkortet för det var på tok för varmt för att vara utomhus och träna, men nackdelen var att man behövde binda upp sej och betala 2 månader på en gång och så vidare. Vi tänkte helt fel när vi band upp oss. Jag tyckte att vi funderade fram och tillbaka en massa innan vi tillslut valde att signa men tydligen tänkte vi ändå helt fel. Vi betalade alltså för 2 månaders medlemsskap och efter det skulle det bara fortsätta att rulla med betalning en gång i månaden. Helt normalt, men jag kan inte för mitt liv förstå hur vi tänkte när vi gick med på att betala för 2 månader. Vi borde ju ha vetat att vi inte skulle stanna i Darwin så länge som 2 månader, men tydligen måste vi väl ha tänkt helt fel. 
Så kan det gå, nu har vi lärt oss det. Darwin höll oss kvar alldeles för länge bara för att vi signade upp oss på saker som pole och gym. Men! Det kändes värt det när man väl var i Darwin för vi trivdes väldigt bra. Det var varmt, skönt med semester, enkelt och bra på många sätt. När vi var där ville jag inte åka därifrån, jag trivdes med polen och gymmet och det gav mej massor att få komma dit, chilla i några veckor, träna, må bra och göra det jag kände för för stunden- oavsett vad det var.
 
Såhär i efterhand är det klart att det är lätt att se tillbaka på saker och ting med andra ögon, men jag försöker tänka tillbaka på hur det faktiskt var när vi var där. Vi signade upp oss bå pole och gym som båda var väldigt dyra aktiviteter så vi var alldeles för snåla för att bara lämna det och dessutom ska jag väl kanske tillägga att Darwin är en såpass trålig stad att dom flesta som åker dit dricker litervis med öl, vin, drinkar osv . Om jag hade gjort det hade det nog blivit snäppet dyrare än vad min pole och mitt gymkort kostade. 
Jag gjorde nog ett ganska bra val där
 
 
 

20 maj - Mitt ute i ingenstans

Eftersom vi hade planerat att lämna Darwin behövde jag ta slut på mjna timmar på polen. Jag stack dit ganska tidigt på lördagen och efter träningen gick jag till bussen bara för att upptäcka att jag hade tagit helt fel på tiden så jag skulle behöva sitta där i över en timme.
Det tänkte jag såklart inte göra så jag bestämde mej för att gå hem, i den sjukaste värmen ska tilläggas. Det var sjukt långt hem, 2,5 timmar tog det Jag hade ganska lite vatten kvar men som tur var så hade jag lite pengar i väskan så jag kunde köpa vatten på vägen, verkligen tur ska jag säga! Det är inte alltid jag tar med mej plånkan när jag bara ska iväg och träna. Det är så himla lätt att jag lägger den någonstans och så glömmer jag den och nä det är bättre att lämna den hemma.
 
Promenaden gick i vart fall bra, även om jag större delen av tiden vandrade runt mitt ute i ingenstans. Det är nämligen så Darwin ser ut så fort man lämnar Mitchell street. Det är bara mark, mark och mera mark. Här och var kan man se lite byggnader som ser ut som typ lagerlokaler eller något åt det håller. Förbannat tråkig stad om man frågar mej. Asså okej att besöka Darwin men att bo här! Vem utsätter sej för det?!  En varm, tom och tråkig stad är vad det är.. kan man ens kalla det stad? hmm.. 
 
 
 






RSS 2.0