Tarzan

Idag är det 24 mars och fram tills nu har hela Australienplaneringen bara varit kul och spännande. Nu kom jag till den jobbiga delen där man måste offra saker.
 
Min pappa sa alltid att om man väljer något väljer man bort något annat.
 
Jag är inte säker på i vilket sammanhang han sa det men jag tror att det var varje gång jag var rädd för att göra fel val när jag var yngre. Jag har använt dom orden mycket efter det, dom är bra tycker jag.
 
Idet här fallet valde jag Australien.
 
Det har gjort att jag har behövt välja bort min fantastiska lägenhet centralit i Oslo, mitt älskade jobb som PT och då också mina härliga kollegor och mina fantastiska kunder, vänner, mitt andra hem polestudion där jag är nästan varje dag och slutligen och väst av allt - Tarzan.
 
Jag kan inte beskriva hur tomt och ensamt det känns utan honom. Det är bara en kanin men det är .. var.. min kanin och en av mina bästa vänner.
Senast jag kände det här tomrummet och den här smärtan var när jag och mitt ex gjorde slut för en herrans massa år sen. Usch vad jag hatar känslan. Det gör så in i helvete ont och man bara väntar på att det ska gå över. Det känns som att aldrig kommer ta slut, men jag kom över mitt ex så jag kommer över det här med.
 
Jag visste att jag skulle behöva lämna bort honom för att kunna åka till Australien, men det är fortfarande riktigt smärtsamt ändå. Sånt här kan man lixom inte förbereda sej på.
 
Men han lever och han har det bra! Jag hittade en gård i Sverige där dom har massa andra djur, bland annat flera kaniner. Dom jobbar med att omplacera djur som inte kan vara kvar hos sina ägare och dom är jättenoga med vart djuren hamnar. Jag vet att Tarzan har det så bra som man bara kan ha det om man är en kanin men tyvärr hjälper det inte så mycket mot saknaden.
Dom från gården kom och hämtade honom i förrgår och sen dess har jag bara varit tom.
 
Tarzan var min familj.
Jag köpte honom 26 juni 2013 från en familj. Då var han 9 månader gammal. Jag hade honom i Sverige hos min pappa först. Sen flyttade min pappa och då fick Tarzan flytta till min mamma istället. Efter det flyttade jag vidare till Oslo och då fick Tarzan följa med dit. Han har varit med mej överallt och i september fyller han 5 år. Fatta hur länge jag har haft honom.
 
Jag lovar att om Tarzan finns kvar på den där gården när jag är tillbaka så åker jag och hämtar honom direkt! Han tillhör mej och ingen annan, så det så!
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:






RSS 2.0